Just nu läser jag en kurs på Högskolan i Kalmar där jag ska sätta mig in i och förstå en modern utvecklingsmiljö. Jag valde Microsofts Flash-aktiga applikation Silverlight.

Rent tekniskt är Silverlight uppbyggt av en variant av XML kallad XAML, med C# i bakgrunden. Med hjälp av toolkits och tillägg till Visual Studio 2008 är det enkelt att sätta igång och pilla på Silverlight-projekt; fullt fungerande med kontroller och IntelliSense. Det är skönt att vara tillbaka och arbeta med C# efter ett halvår bestående av Actionscript, slarvigt skriven php-kod och förbannad användbarhetsteori.

Som programmerare kommer jag antagligen hålla mig en bit bort från deras WYSIWIG-editor Expression Blend. Det känns som ett klumpigt försök att låta designers vara med och ha samma möjligheter som programmerare har. Man skulle säkert kunna lära sig gränssnittet efter ett tag, men det kokar ändå ner till funktionalitet skriven i CodeBehind-filer med C#.

Just nu, en vecka in i utforskandet av Silverlight känns det hela som Microsofts svar på Flex med Actionscript.